På Louwman Museum visas ett helt århundrade av bilvärldens storheter. Strömlinjeformade karosser skiner, lättmetallfälgar blänker och doften av åldrat läder är förförisk.

Här finns så många dyrgripar i perfekt skick att det är lätt att missa en rostangripen bil som står lite för sig själv, endast svagt belyst. I själva verket är detta en av museets mest åtråvärda fordon: Toyoda AA. Det var länge sedan denna pärla blev polerad — men den utgör ett stycke eftertraktad japansk bilhistoria. AA är Toyotas allra första serietillverkade personbil och just denna bil är världens enda kända existerande exemplar från före andra världskriget.

Toyoda AA föddes 1936 på divisionen för automobiler vid Toyoda Automatic Loom Works, som fått sitt namn efter företagets grundare Kiichiro Toyoda. Dennes familj hade byggt upp en framgångsrik vävstolsverksamhet i Japan. Men för Kiichiro, som besökt USA och inspirerats av deras bilar och fabriker, lockade det mer att bygga bilar än vävstolar.

1935 presenterade Kiichiro en tidig prototyp — A1, och ett år senare förverkligades hans dröm när modellen AA lanserades för allmänheten. Inspirationen kom naturligt nog från den tidens ledande amerikanska bilmärken och AA hade många likheter med den populära Chevrolet Airflow.

Även den 6-cylindriga motorn på 3,3 liter hämtade sin inspiration från USA och konstruktionen följde beprövade motorer som Kiichiro sett där. Baksätespassagerarna kunde frossa i komfort av sällan skådat slag tack vare en genomtänkt viktbalans mellan hjulen.

Företagets nya division behövde en ny identitet och 1937 utlyste man en tävling för att hitta ett nytt företagsnamn. Tusentals namnförslag kom in och till slut etablerades namnet Toyota Motor Co. Namnet valdes först och främst för att det, när det skrivs på japanska, är uppbyggt av åtta lyckobringande streck.

1942 — efter sex år och 1.404 tillverkade bilar togs AA ur produktion. I dag, nästan 75 år senare, kan du beskåda detta äldsta kända exemplar på Louwman Museum i Haag.

"Louwman Museum hoppades intensivt att den bil de fått tips om verkligen var en Toyoda AA — en av världens ovanligaste bilar."

Att en av de viktigaste bilarna i Toyotas historia finns i museets samlingar är resultatet av lite tur och en stor portion beslutsamhet.

Historien om hur denna AA kom att införlivas i Louwman-museets samlingar kan låta som en saga. Museichefen Ronald Kooyman fick ett samtal från en person som kände till en AA som skulle säljas. Kooyman, som var väl medveten om hur ovanlig denna bilmodell var, var till en början skeptisk.

Han ringde ett samtal till Ryssland där en 25-årig student sett bilen till salu i en tidningsannons. Trots att bilen var felaktigt registrerad och utannonserad som en Chevrolet Airflow var studenten övertygad om bilens rätta identitet. Efter utväxlande av e-post och bilder, och lite detektivarbete, visade det sig att bilen mycket riktigt var en Toyoda AA.

Bilen såldes av ett barnbarn till en bonde som hade använt den som arbetshäst i Sibirien sedan andra världskriget. Nu fanns det ingen tid att förlora. Det blev flyg till Moskva och anslutningsflyg till Vladivostock och snart kunde man bekräfta det som alla på museet så innerligt hade hoppats — man hade lyckats köpa en Toyoda AA — en av världens ovanligaste bilar.

Efter sju långa månader av administrativt arbete, e-postande och telefonsamtal gav ryska myndigheter till slut klartecken till museet att ta ut bilen ur landet till dess nya hem i Holland.

"Den har den ovanliga förmågan att verka röra sig trots att den står stilla."

Att i verkligheten få se en bil med sådan prominens är en upplevelse. Märkligt nog är det bilens lukt som du först lägger märke till. I det här fallet är det inte läderklädseln som doftar, utan kombinationen av möglig klädsel och oxiderad plåt — inte så konstigt med tanke på bilens historia.

Det är ofrånkomligt att en bil med den här typen av bakgrund inte har gått helt fri från modifieringar. De som kan sin Toyota-historia lägger märke till att grillen, strålkastarna, dörrhandtag och hjulen inte är i original — men det spelar mindre roll i det här fallet. Det du vill se finns här och bilen har en förmåga att charmera sina åskådare som bara ett fåtal bilklassiker kan.

Den har den ovanliga förmågan att verka röra sig trots att den står stilla. De eleganta hjulhusen övergår i de breda dörrtrösklarna i en svepande linjeföring som avslutas först när den når bilens bakparti. Den mäktiga motorhuven verkar vid en snabb blick dominera utsikten från kupén, men detta dynamiska formspråk får sin motvikt i de tre dekorstrecken som på ömse sidor om huven förstärker känslan av att bilen är i ständig rörelse.

Typisk för AA i originalutförande är den delade framrutan. Vindrutetorkarna har fått en mer modern placering från att ursprungligen ha varit monterade i rutans överkant, men det förtar inte på något sätt det karaktäristiska utseendet.

Inredningen är i samma skick som när bilen hittades och kan närmast beskrivas som "väl använd" – men det är lätt att bortse från revor och slitage och tänka sig hur den kan ha sett ut som ny.

Den 3-ekrade träratten ter sig enorm jämfört med rattar i moderna bilar och sitter i den här bilen till vänster, flyttad från sin ursprunglig placering till höger. Från början fanns här också en mörk träpanel med flera små kromprydda instrument och kontroller, precis ovanför den långa golvmonterade växelspaken.

Till och med ljudet från signalhornet ägnades stor tankemöda. Bilar var ovanliga vid tiden för den här modellens tillkomst och på gatorna syntes mest hästar och vagnar. Det visade sig att hästar skrämdes av bilarnas tutande, men de reagerade inte på det rop som de lokala tofu-försäljarna använde för att locka kunder. Därför fick AA:s signalhorn låta på samma sätt, d.v.s. som att någon skriker "To-Fu, To-Fu".

Att se denna AA i samma skick som när den hittades, med nyckeln på sin snörstump fortfarande i tändningslåset, trasiga sidorutor och revade säten, förstärker mystiken och känslan av affektion kring bilen. När du besöker ett museum förväntar du sig vanligtvis att få se bilar i perfekt skick, utan skavanker och rostangrepp.

Men att få se en originalbil så här komplett och märkt av många års hårt arbete, tillsammans med vetskapen om att den startade och var körbar när den hämtades från Ryssland — för mig ger det extra tyngd åt den kvalitetsambition som Kiichiro Toyoda visade när han tog fram AA-modellen — en ambition som än i dag genomsyrar allt Toyota står för.

När jag nu har ägnat en hel del tid åt att syna detta AA-exemplar i sömmarna måste jag säga att jag tycker att den är perfekt som den är.