Folkbilen

Det må vara en favoritlåt från dina ungdomsår, en doft som påminner dig om något från barndomen eller en film som väcker minnen från förr.

Även bilar väcker minnen. De påminner oss om resor och ögonblick som har blivit en del av våra liv. Familjeutflykter, din första egna bil eller kanske stoltheten när du hämtat ut din första tjänstebil. När en så framgångsrik bil som Toyota Corolla kommer på tal är en sak säker — den väcker minnen hos många miljoner människor världen över.

Att äga en bil var för de allra flesta bara en dröm i 1960-talets Japan. Och man drömde inte bara om bilen som ett transportmedel utan som ett attribut att vara stolt över — något som utstrålade en känsla av lyx.

Corolla har fått sitt namn efter kronbladen i mitten av en blomma och lanserades med följande slogan: "The most wanted car by the market — presented to the world bringing together the essence of Toyota's technology."

Det här betydde att Corolla var konstruerad för att överträffa allmänhetens förväntningar. Det var bil med ny teknik som inte enbart innebar bättre komfort, högre säkerhet och mer utrustning än vad som var vanligt, utan som dessutom hade finesser som aldrig tidigare skådats i en familjebil.

I början framstod Corolla närmast som en uppenbarelse som orsakade uppståndelse var den än dök upp. Toyotas säljare från den här tiden har berättat om kunder som ropade "Wow!" vid sin första ögonkontakt med bilen och det var inte ovanligt att människor flockades kring bilen när den stannade upp.

I länder som Holland, där denna orörda bil från 1968 är utställd på Louwman Museum, var Corolla en av de allra första japanska bilarna som gick att få tag i, vilket gjorde den till ett ännu större samtalsämne.

Corolla hade, i motsats till andra storsäljare vid denna tid såsom VW-bubblan och Renault 4, ett mer traditionellt utseende. Den fanns i utförandena 2-dörrars coupé, 4-dörrars sedan och 2-dörrars kombi. När du ser en av dessa bilar i verkligheten slås du av hur liten den är i jämförelse med moderna familjebilar, såsom Auris eller Avensis.

Det är lätt att föreställa sig hur det var i början när Corolla med sina nätta yttermått, intrikata finesser och kromade detaljer beundrades av de som passerade förbi bilen där den stod parkerad vid trottoarkanten.

I fronten var de stora strålkastarna placerade på var sin sida om den breda grillen, med en polerad stötfångare rakt nedanför. En kromlist löpte längs bilens sida hela vägen framifrån och bak. På framskärmarna satt snygga Corolla-emblem och en bred kromlist med Toyota-emblemet smyckade bagageluckan.

Tack vare den höga taklinjen kunde Corolla välkomna förare och passagerare med en luftig kupé. På den sparsmakade instrumentbrädan, gjord i ett enda stycke, monterades ett minimum av knappar och strömbrytare. Corolla var också utrustad med radio, ventilationskontroller och handskfack — saker som normalt inte återfanns i bilar av denna storleksklass.

Stolarna, som var mer skålade än normalt och gav ett bra stöd för ryggen, hade ställbar lutning för ryggstödet i 16 steg. Även baksätet var väl tilltaget och jämfördes på den tiden med en vardagsrumssoffa.

Corollas växellåda hämtade inspiration från teknik utvecklad för sportbilar. För första gången utrustades en japansk personbil med 4-växlad, helsynkroniserad låda med växelspaken monterad på golvet, bekvämt åtkomlig från den stora 2-ekriga ratten. Bakom ratten återfanns två stora och tydliga instrument.

Under huven satt en 1,1-liters bensinmotor. Vid den här tiden var det vanligt med motorer på 1,0 liter i familjebilar och därför gjorde den extra kapaciteten att Corolla kändes lite lyxig i förhållande till sina konkurrenter.

För att Corolla skulle få köregenskaper som matchade motorn förseddes den framtill med MacPherson-fjädring — även det som första japanska bil. Efter två och ett halvt års oavbrutet utvecklingsarbete var ingenjörerna klara med inställningarna och i dag är många bilar standardutrustade med MacPherson-fjädring. Baktill förseddes bilen med fjädringssystem av typen semi-floating för att reducera det gnisslande ljud kan uppstå från bladfjädringar.

Corolla verkade ha allt — utseendet, motorn och komforten. Men det räckte inte för projektledarna, de vill att Corolla skulle ligga steget före även när det handlade om säkerhet. Till en början hade den trumbromsar runt om, men det dröjde inte länge innan skivbromsar erbjöds på vissa modeller — ännu en nyhet för en familjebil. Allt eftersom bilen utvecklades presenterades en rad nya finesser: 2-punkts och 3-punkts säkerhetsbälte, nackstöd och stötupptagande ratt och rattstång.

På bara tre år från lanseringen 1966 lyckades Corolla bli så folkkär i Japan att den blev landets mest sålda bil.

Nu, nära 50 år efter att den första Corollan rullade ut på vägarna, är modellen inne på sin elfte generation. Än i dag fortsätter den att utvecklas i takt med kraven från marknaden. Arbetet bygger på samma grunder som gjorde originalmodellen till en sådan succé: Innovation, säkerhet, körglädje — allt till ett överkomligt pris. På så sätt förblir Corolla inte bara en av världens mest populära bilar, utan också en bil som kommer ge upphov till ännu fler minnen och historier bland sina ägare världen över.